Från idé till färdigt affärscentrum

Det här är en berättelse om hur ”Tippen” Saltsjöbadens Centrum växte fram från en idé i början av 50-talet till ett färdigt affärscentrum som invigdes 26 oktober 1969.

Underlaget till webbsidan är en utställning som Gunnar Jansson, en av eldsjälarna bakom Tippen,
genomförde till Tippens 30-årsjubilet 1999.
Foto: Gunnar Jansson

Nu har materialet renoverats/digitaliserats och anpassats för presentation på en webbplats.
Bildbearbetning och webbgallerier: Sten Brattberg

Denna presentation finns endast tillgängligt på Saltisbilders webbplats.

Gunnar Jansson, en av eldsjälarna bakom Tippen

En lösning av detaljhandelns problem i sikte

Den äldre handeln i Saltsjöbaden
I början av 1950-talet fann köpingens företagare att kundunderlaget var alldeles för litet för att driva lönsamma rörelser med den överetablering som rådde. Som exempel kan nämnas att i Neglinge- och Igelbodaområdet fanns under en tid sju livsmedelsbutiker samt tre mjölk- och brödbutiker.

Vidare fanns i köpingen tre järn- och färgaffärer samt tre sybehörsaffärer. För att kunna behålla handeln i köpingen beslöt några företagare att satsa på någon form av koncentrerad handel.

1954 samlades några företagare hos Tord Christenson för att söka lösa frågan. Deras förslag var att lägga ett litet affärscentrum mellan kommunalhuset och Stockholmsvägen.

Förslaget föll på för lite mark till parkering.

Med tiden förvärrades handelns situation ytterligare. 1961 var det en ny grupp som försökte lösa handelns problem.

Genom tillmötesgående av kommunalnämnden fick Nils Bengtsson, Gunnar Jansson, Bengt-Göran Skoog och Per Östlund mark till ett lokalt centrum reserverad i kvarteret Ingemar, mellan Torsvägen och Sturevägen.

Vid ett sammanträde 1954 hos Tord Christenson grundlades tanken på ett lokalt Centrum i Saltsjöbaden. Den föreslagna platsen var gärdet framför den nuvarande barnstugan vid Neglinge gård. Förslaget strandade på för liten parkeringsmark.

En lösning i sikte
Samtidigt med planerna på byggandet av en affärsfastighet i kvarteret Ingemar planerade SE-Banken och Metro ett affärscentrum på gamla Tippenområdet vid Stockholmsvägen. Järnvägsbolagets vd Bo Klint kontaktade ”Ingemar-gruppen” och ville efterhöra om Tippen-planerna kunde vara intressanta även för ”Ingemar-Gruppen”.
Efter mycket noga genomgång av områdets bostadsbyggnadsplaner samt köpingens befintliga kundunderlag bestämde Ingemar-gruppen att ingå i, och arbeta för, ett kommande centrum på det gamla Tippenområdet.

Torbjörn Åkermark Kommunalnämndens ordföranden när förhandlingarna med AB tippen fördes.

Konsortium, bolagsbildning och markköp

Ett konsortium bildas
Någon gång under 1962 träffades intresserade Saltsjöbadsföretagare för att söka en lösning på den mycket besvärliga situation för konsumenter och handel i Saltsjöbaden som skulle kunna komma att uppstå för närhandeln, vid förverkligandet av den planerade kommunsammanslagningen. Detta speciellt med tanke på planerad bostadsbebyggelse i Nacka. Denna nya bebyggelse kunde leda till behov av nya kommundelscentrum.

På våren 1963 bildade nio företag, verksamma i Saltsjöbaden, ett konsortium med den bestämda föresatsen att närhandeln i Saltsjöbaden skulle fortleva.

Till ordförande valdes dåvarande ordföranden i Saltsjöbadens Villaägarförening Lennart Heijne.  Övriga medlemmar var: Olof Aldén, Owe Andersson, Nils Bengtsson Tord Christenson, Gunnar Jansson, Bertil Larsson, Bengt Skoog, Gösta Svanström, Per Östlund och senare Birgitta Skoog.

Tanken med att endast företagare verksamma i Saltsjöbaden skulle vara med i konsortiet var att Saltsjöbadsföretagen och dess anställda efter byggandet av ett affärscentrum fortfarande skulle kunna betjäna sina tidigare kunder. Det ansågs även vara en stor fördel att redan vid starten ha ett stabilt och troget kundunderlag.

Bolagsbildning och markinköp
För att Saltsjöbadsföretagen skulle kunna uppträda som en enhet vid ett samgående med den av Metro och SE-banken planerade Tippen-bebyggelsen beslöts att bilda ett aktiebolag den 11:e januari 1963.

Den 10:e april 1963 inregistrerades AB Tippen vid Patent- och registreringsverket med Tord Christenson och Gunnar Jansson som stiftare. Den 6:e juni 1963 införlivades Metro i bolaget.
Enligt aktiebolagsregistret (1963:08:21) hade styrelsen följande sammansättning: Tord Christenson (VD), Gunnar Jansson, Lennart Heijne (ordförande), och Sven Holmberg, alla verksamma i Saltsjöbaden. Aktiekapitalet var vid starten 9000 kronor.

Förhandlingar pågick redan med Järnvägs AB Stockholm-Saltsjön om inköp av mark på det gamla Tippen-området . Trots att markförhandlingarna ej var avslutade fick arkitekt K.A. Bladh i uppdrag av Järnvägsbolagets VD den 15:e januari 1963 att arbeta vidare med det redan påbörjade stadsplaneringsförslaget.

Efter ett flertal förhandlingar, som många gånger kunde vara mycket besvärliga, skrevs ett köpekontrakt på marken den 25:e maj 1964. Köpebrev skrevs 5:e oktober 1967.

Förhandling med Köpingens politiker
Förhandlingarna med köpingens politiker fortsatte mycket framgångsrikt. Personer av olika politisk färg möttes av mycket stor förståelse.

Samtliga politiker förstod vikten av att få behålla dagligvaru- och detaljhandel inom den blivande kommundelen. Förhandlingarna från Köpingens sida sköttes i första hand av kommunalnämndens ordförande Torbjörn Åkermark (m), Harry Dahlberg (s) och Richard Kettner (f). Senare kom även Holger Skoog (s) med i bilden, speciellt när det kom att gälla de blivande fritidslokalerna.

Köpingens ekonomiska åtagande stannade vid tecknande av en borgen den 2:a april 1964 på 900000 kr. Till detta kom vissa kostnader för yttre markanläggningar enligt exploateringsavtal av den 25:e maj 1964.

Förhandlingar fördes med Systembolaget för att få en systembutik till Tippen. Även detta tillstyrktes av Köpingens politiker. Efter Systembolagets beslut att etablera sig på Tippen begärde bolaget till vår glädje att få ingå som aktieägare i Tippen. Detta skedde den 18:e oktober 1965, samtidigt ökades aktiekapitalet till 540000 kr.

Denna aktiekapitalsökning skapade för oss småföretagare vissa bekymmer, men med våra egna hem som säkerhet kunde lån ordnas.

Systembolagets delägarskap i bolaget skapade en stabilitet och ekonomisk trygghet. Efter aktiekapitalsökning och Systembolagets inträde i AB Tippen fick styrelsen följande sammansättning: Harry Älmeby (Systembolaget), Sven Holmberg (Metro), Lennart Heijne (ordförande Saltsjöbadens villaägarförening), Tord Christenson (VD) och Gunnar Jansson (Saltsjöbadsföretagarna).

De 7:e mars 1967 ersatte Rune Hermansson Harry Elmeby och Karl-Henrik Nordmark ersatte Sven Holmberg. Som suppleant för Tord Christenson utsågs Gösta Svanström och Per Östlund utsågs till suppleant för Gunnar Jansson.

Avsikten var att AB Tippen på tomten söder om Torggatan skulle uppföra ett bostadshus med mindre lägenheter för pensionärer och anställda på Tippen. Av ekonomiska skäl kunde projektet ej genomföras utan tomten överlämnades som gåva till Saltsjöbadens fastigheter AB.

I samband med kommunsammanslagningen övergick fastigheterna till AB Nacka Hem enligt avtal den 15:e december 1970. Tippen skulle erhålla 16 lägenheter i fastigheten, samt förlorade parkeringsplatser på ett parkeringsdäck.

Då parterna tolkat avtalet olika har inga överenskommelser ännu fullföljts.

Tippen skulle erhålla 16 lägenheter i denna fastighet.

Klart för projektering och byggstart

Det praktiska byggandet
Efter att alla frågor om markköp, förhandlingar med köpingen m.m. klarats av återstod den praktiska planeringen.

Vid styrelsemöte den 30:e maj 1967 utsåg styrelsen följande byggnadskommitté:

Tord Christenson och Gunnar Jansson, Saltsjöbadsföretagarna, Karl Anders Lundberg, Systembolaget och Lennart Nilsson, Metro. Ledamöterna hade rätt att tillfälligt sätta annan i sitt ställe.

Karl-Axel Bladh, Saltsjöbaden, utsågs till arkitekt och som byggledare utsågs Nils Wigren, Orrja & Co. Som konsult för VVS-anläggningarna utsågs Orje & Co och som konsult för El-anläggningarna utsågs Gunnar Jansson.

Kommitténs första uppgift blev att, i samråd med arkitekten, utarbeta ett förslag som kunde tillfredsställa kunder och företagares behov av trivsel och komfort.

En mycket viktig fråga var att bygga enligt dessa förutsättningar och samtidigt hålla nere kostnaderna. För att kommittén skulle bilda sig en uppfattning om bra och dåliga butik-centra gjordes ett antal studiebesök.

I de ursprungliga byggplanerna avsåg man att bygga två från varandra skilda huskroppar med en butiksgata i mitten. Med kännedom om de lokala förhållandena ansåg Saltsjöbadsföretagarna i kommittén att detta inte skulle vara praktiskt möjligt, med tanke på de vindar som drar fram i stråk mot Neglingeviken.

Tippens byggkommitte: Nils Wigren (byggledare Orje & CO) Tord Christenson (Tippen företagarna) Björn Svedberg (Systembolaget) Gunnar Jansson (Tippen företagarna) (ej med på bilden)

Till vår glädje bestämde styrelsen, efter många och långa diskussioner, att det skulle byggas ett övertäckt centrum. Med facit i hand kan vi i dag konstatera att det var Tippens räddning.

När det var klart att ett övertäckt centrum skulle byggas, insåg man att även stora energibesparingar kunde ske vid uppvärmning av lokalerna. Beräkningar visade att den värmeenergi som belysningen alstrade (800-1200 lux) kunde värma lokalerna till +20 grader vid en utetemperatur av -7 grader. Detta under förutsättningar att man byggde med tanke på energibesparing. Det kunde även konstateras att om man tillvaratog den stora mängd belysningsvärme (c:a 80%) som alstrades och kompletterade med ett fåtal direktverkande elradiatorer behövdes ingen värmecentral byggas vilket sparade både driftspersonal och kostnader.

Den 8:e augusti 1967 beslöt styrelsen, efter mycket ingående beräkningar och många långa diskussioner, att elvärme i kombination med belysningsvärme skulle installeras.

För att fullfölja tanken på funktion och mysighet bestämdes även att centrumet skulle bli handikappvänligt samt att en reception med barnhage skulle byggas.

Än i dag, 25 år senare, visar det sig att det är Nackas mest handikappvänliga centrum, samt att receptionen med barnhage står i särklass. För att ytterligare skapa trivsel skulle vi givetvis ha en gatuservering inne i centrumet.

Åter till planeringen och projekteringen:
Det bestämdes att inga lokaler skulle byggas förrän preliminära hyreskontrakt skrivits med blivande hyresgäster. Vidare skulle stor hänsyn tas till att någon personal inte skulle anställas för drift och administration.

Genom ett synnerligen gott samarbete mellan arkitekt, byggledare, konsulter och övriga byggkommité-medlemmar kunde bygghandlingarna bli klara så att anbud kunde infordras för tre olika etapper. Detta var nödvändigt då arbetet enligt länsabetsnämnden skulle vara igångsatt senast den 17:e december 1967. Åtta anbud hade inkommit till slutdatum den 20:e november.

Som entreprenad för etapp 1 antogs Hallström & Nisses offert. Efter ytterligare förhandlingar antogs även Hallström & Nisses ofert för övriga etapper.

Som ventilationsentreprenör antogs senare Luftkonditionering AB, Stockholm, och som entreprenör för vatten och avlopp Rörservice AB Einar Jansson, Saltsjöbaden. Som projektör och entreprenör för elanläggningarna inklusive elvärme hade G.Janssons Elektroarbeten, Saltsjöbaden, tidigare antagits.
Arbetena kom att bedrivas under mycket stark tidspress då avsikten var att centrumet skulle öppnas i oktober eller om möjligt när Igelbodaplatån var klar för inflyttning.

Invånare och politiker hade blivit så intresserade av Tippen-projektet att beslut fattades av kommunen att bygga sporthall, bibliotek, förenings- och fritidsgård i anslutning till Tippen.

Den 26:e oktober invigdes Tippens köpcenter av dåvarande kommunalfullmäktigeordföranden Sven Hallberg.
Köpingen hade nu fått ett centrum för dagligvaror, sällanköpsvaror samt viss hantverksservice.

Under de – för tippens kunder och företag – mycket positiva tjugofem åren, börjar vägen för framtidens kvartersbutiker och övriga kommundels-centrum i Nacka bli lite bekymmersam. Detta tack vare den oerhörda överetablering som skett inom handeln.

Vissa centrumanläggningar byggs om för att därigenom söka kompensera för kundbortfallet. En sådan byggnad ökar bara kundtillströmningen tillfälligt. Däremot ökar alltid hyreskostnaderna vid ombyggnad.
All överetablering medför att kunden i längden förlorar genom att vissa kvarters- och närbutiker försvinner till följd av dåligt kundunderlag med påföljande dålig lönsamhet.

Stort tack till familjen Jansson som har gett oss möjligheten att berätta historien om hur Tippen blev till. Pappa Gunnar Jansson (ovan) dokumenterade i text och bild under byggperioden.

Här bygger AB Tippen Saltsjöbadens affärscentrum

Klicka på bilden för större bild
Bildbeskrivning finns i övre vänstra hörnet
Foto: Gunnar Jansson

Tippens officiella invigning

Invigning den 26:e oktober 1969 av kommunalfullmäktiges ordförande Sven Hallberg
Skiss över Tippen

Tidigare butiker i Centrumet

Klicka på bilden för större bild
Bildbeskrivning finns i övre vänstra hörnet
Foto: Gunnar Jansson

Jubileum, kultur och cirkus

Klicka på bilden för större bild
Bildbeskrivning finns i övre vänstra hörnet
Foto: Gunnar Jansson

Aktieägarna i Tippen som var bosatta i Saltsjöbaden

Från vänster: Pelle Östlund. Inge Byhgren, Gösta Svanström, Owe Andersson, Nils Bengtsson, Olof Alden, Gunnar Jansson, Bertil Larsson och Tord Christenson

Dela gärna sidan